Min kärlekshistoria med George Michael

Min kärleksrelation började sommaren 1983.
Den villkorslösa till George Michael.

Han fick mig på fall med den dansanta ”Young Guns (have som fun)”, en låt som blev soundtracket till min första sturm-und-drang-resa till Kreta. Efter det var vi oskiljaktiga.

Det har varit 33 år av berg-och-dalbanekaraktär. Med tanke på att han gett ut endast fyra (4) studioalbum som soloartist så har han frestat på mitt tålamod. Efter solodebuten som kom 1988 i form av ”Faith” släpptes nästa ganska snabbt för att vara George. ”Listen Without Prejudice” kom 1991, men då hade han blivit sur på sitt skivbolag Sony på grund av sitt ”slavkontrakt” och vägrade vara med på omslaget. Ett hårt slag för marknadsföringen eftersom hans blotta uppenbarelse var sensationell. Han vägrade dessutom figurera i sina egna videos vilket ironiskt nog resulterade i den makalöst snygga och banbrytande ”Freedom 90” där dåtidens största fotomodeller som Linda Evangelista och Cindy Crawford mimade till låten i minimalt med kläder.

Tjafset med Sony gjorde att jag fick vänta till 1996 innan den något pretentiösa, men fantastiska skivan ”Older” kom, mycket tack vare giganterna David Geffen och Steven Spielberg som via sitt bolag Dreamworks ”löste ut” George från sitt kontrakt.

En sak som skavde var att jag då inte hade sett honom live. Han turnerade lika sparsamt som han gav ut musik. Han hade spelat i Stockholm 1988 med Wham, men då missade jag honom. Det dröjde till 2006 innan jag fick chansen. Han skulle spela i Globen den 22 oktober, men ett dilemma, minst sagt, var att min dotter var planerad att födas den 23:e. Nu löstes det galant genom att hon valde att anlända via kejsarsnitt den 15:e så konserten var räddad liksom mitt dåvarande förhållande. I alla fall just då, men det är en annan historia…

Min kärlek tar sig bland annat uttryck i att jag fortfarande köper cd-skivor. Men endast George Michaels. Det släpps då och då omsorgsfullt utgjorda jubileumsutgåvor. ”Faith” gavs ut i en superdeluxe-version som gick på långt över tusenlappen och nu i dagarna skulle ”Listen Without Prejudice” anlänt, men sköts upp på grund av den dokumentär om honom som ska släppas i mars 2017. Allt köps, inspekteras och ställs sen in i ett skåp.

En sak som fortfarande grämer mig är hur nära jag var att få träffa honom personligen. I samband med att George släppte sin sista skiva ”Patience” 2004, hade han vänt andra kinden till och gick nu med på att marknadsföra sitt alster. Skivbolaget i Sverige annonserade ut en ”meet and greet” med stjärnan i London och jag deltog självfallet i tävlingen. Men ironiskt nog vann min tjejkompis Gabriella och hon valde att ta med sig sin lika George-tokiga syster Carola så ingen skugga ska falla över hennes val. Men som tröst tog hon med sig en kopia av ”Patience” som jag fick signerad…

Vad är då bäst med honom, för att upprepa en fråga jag ofta får?

Talangen.

Den makalösa och oförståeliga. HUR kan man sjunga så vackert, skriva så fantastisk musik, ha en sådan integritet och sätta ett sådant avtryck i musikhistorien med endast fyra skivor, Wham-eran undantagen.

När GM annonserade att ha skulle dra sig undan från rampljuset i början av 90-talet i samband med ”Listen Without Prejudice” ruttnade till och med ikonen Frank Sinatra som läst om ”eländet” i en artikel i LA Times. Han skrev ett brev till då 27-årige George där han läste lusen av sångaren som tyckte att han skulle använda sin talang och vara tacksam.

Jag hade inte kunnat sagt det bättre själv.

Nu är båda döda och dödsbeskedet på juldagens sena kväll var en chock. Jag tycker generellt att alla ”R.I.P.” som flödar i sociala medier så fort en känd person avlider är tveksamma försök att få egna sympati-”likes”, men nu blev jag rejält tagen och timmarna efter kvällstidningarnas Breaking news-flashar tillbringades med ett glas vin, frun och en grundlig genomgång av hans unika musik.

George, you have been loved.

/Hasse

2009 kom jag ut som George Michael-fantast i Svenska Dagbladets bilaga Min Helg.
Som sagt: Fantast.

Vill ni följa mig på Instagram så blir jag jätteglad…

Förlovningsdag med Arne Weise och Snövit

Exakt för tre år sen så var det nervöst. Jag hade planerat att fria på vår ”lilla julafton” som jag och Anna alltid firar den 23:e december. Ett bättre fång rosor var inköpta, ring hade jag inte vågat köpt till min kräsna, då blivande fru vilket blev dyrt, men hon var nöjd. Happy wife, happy… Yada yada…

Frieriet skedde sent på kvällen, hon sa ja och den nionde april gifte vi oss i Tokyo.

Men det är en annan historia,

Förlovningsdagen firades idag med en lunch på Östermalmskrogen Broms. Sen skulle vi springa förbi festfixaren Alexander Erwiks nypremiär av musikalen ”Snövit” på Maxim, men jag hade för första gången på 28 år tagit fel på tiden på ett kändisevent så vi kom exakt när alla hade satt sig… Eller nästan alla. Komikern Zinat Pirzadeh kom sent så henne fick vi en bild på.

Förlovningsdagen firades med lite champagne på Broms!
Och för min del en porchetta med surkål. Gott!
Alexander Erwik med Zinat Pirzadehs son, artisten Armand.
Lite senare kom Zinat med hela barnaskaran.

Efteråt sprangt vi till Sabis i Fältöversten på Karlaplan för att köpa lite sista minuten-mat och där sprang vi rakt in i underbara jultomten Arne Weise. På frågan hur han mår så svarade han mycket Arne-mässigt: ”jag är 86, men känner mig som 85!”. Vi önskade varandra god jul och han berättade att han ska fira jul med sin exfru Agneta som han har sonen Andreas och dottern Anna med. Vi kramades och tog en selfie innan vi hastade vidare och hemåt.

Kan man få en bättre början på julen än att springa på Arne Weise?

Nu ska vi fira lilla julafton igen som traditionen bjuder men i år blir det inga julklappar. Vi åker istället till Paris nu i januari för att ägna oss åt varandra och lite avancerad rea-shopping!

Följ mig gärna på Instagram 

Häng med Herngren på Café Opera

Folk frågar mig hela tiden: Blir du inte trött på att gå på kändisfester?

Svart blir alltid: Både och.

Det ÄR fortfarande kul och givande och naturligtvis rent professionellt bra att gå och samtidigt finns det inget jobb som inte blir enformigt emellanåt. Men kvällsbevakningen, för det är det nästan alltid, passar mig, men lockelserna med kul fest och gratis alkohol gör det lätt att ”trilla dit”. Jag har dock alltid haft disciplin och nu som egen är den egenskapen än viktigare.

Igår var jag på galapremiären av ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann” och det var som att uppleva gamla tiders filmpremiärer. Påkostat, smokingklädda herrar och snygga damer och champagne i mängder och efterfest på Café Opera med obegränsat av allt! Sådana fester som gjordes när det fanns pengar och utländska stjärnor som Mel Gibson, Clint Eastwood och Harrison Ford var vardagsmat på svenska galapremiärer. Igår var det Zap Events och min vän Stephanie Bonn som levererade.

Kvällens huvudpersoner var annars Robert Gustafsson och regibröderna Herngren, Måns och Felix.

Filmen var bra, något sämre än ”Hundraåringen”, men blir naturligtvis en succé och jag laddar för nytt julbord med min vän Jonas imorgon onsdag!

Underbare författaren Björn Ranelid berättade att han och frugan Maragreta varit tillsammans i 41 år och att han aldrig varit singel.
Häng med Måns Herngren på Café Opera runt midnatt…
Alexander Norén tog med sig en flaska Folksoda hem från Café Opera, läsken har en huvudroll i filmen…
Bästa paret Anna Brolin och Jesper Rodhborn.

Följ mig gärna på Instagram 

Äntligen fick jag duscha

Det är ju alltid kul att komma utanför dörren och få lite luft, speciellt nu när man sitter mycket hemma och rör sig mellan datorn och kaffebryggaren och morgonduschen ibland får vänta till eftermiddagen…

Välkommet då att få en inbjudan av vår vän Camilla Runberg som är en driftig kvinna i sina bästa år. Hon har bli annat det danska smyckesmärket Pilgrim i Sverige och härom kvällen hade hon housewarming för sitt nya showroom på Kvarnholmen där hon för övrigt också bor. Alltså på Kvarnholmen, inte i sitt showroom… Det är en fantastisk lokal med panoramafönster ut mot Stockholms inlopp och Djurgården!

Många av hennes kunder och vänner var förstås inbjudna, som exmodellen Marcus Schenkenberg som är granne med Camilla på Kvarnholmen. Han kom och gick så fort att jag inte hann få en bild på honom…

Men andra gäster var Hasse Aro och hans Anna, Camilla är deras son Lorentz gudmor. Hon är även gudmor åt Peter Siepens dotter Rio men de hade fått förhinder.

Andra på festen var modellen Annika Duckmark och bloggaren och ensamma mamman My Martens som var så gullig att hon länkade till min blogg när hon skrev om kvällen. Så då gör jag likadant!

Magisk utsikt!
Härliga tjejerna Annika Duckmark och My Martens.
PÅ språng: Karolina och Johan Maceus och Tanja Fylking.
Med bästa Camilla Runberg.
Hasse Aro och frugan Anna hade sonen i barnvagnen utanför bild.
Skarpsynta ser att det även fanns en liten frågetävling under kvällen. Jag vann inget…
Mycket smått och gott.

Följ mig gärna på Instagram 

A day in the life

Jag har haft regelbundna arbetstider i över trettio år. Då känns det snudd på fel att ligga kvar i sängen, hasa runt i myskläder, äta lunch halv tre på eftermiddagen, ta ett glas vin och bestämma själv när jag ska jobba. Får man verkligen göra så?

Vanans makt är stor, men jag känner att jag kan vänja mig vid det här.

Så – en frilansares liv lite mer i detalj: Åt sushilunch med frugan vid Östermalmstorg och avslutade med en hiskeligt dyr kaffe på Espresso House innan jag hastade iväg på möte med entreprenören Jan-Emanuel som hade många intressanta idéer.

På eftermiddagen tog jag en sväng förbi min vän Christos Neos grymma café Mocco och han bjöd på eftermiddagsvin för att fira. Nåt.

Efter mezemiddag hemma avslutades kvällen med ett ohälsosamt långt bad i vårt kära utomhusspa.

A day in the life, för att citera Beatles.

Lunch och kaffe med frugan.
Möte med entreprenören Jan-Emanuel.
En kär ägodel; vårt utomhusspa.

Följ mig gärna på Instagram 

Glöggfest hos Petré och luciatåg på Riche

Med risk för att framstå som tjatig så var det igår dags för glöggfest igen. Det var härlige eventkungen Johan Petré som hade dukat fram glögg, julöl och lussekatter på Golden Hits festvåning Replokalen.

Johan och hans grymma kollega Linda som är både hans högra och vänstra hand tog emot gästerna.

Jag och frugan sprang återigen på Anders Pihlblad och hans man Henrik Alsterdal. Vi fick oss även en lektion i disciplin av förre fotbollsproffset Abgar Barsom som numera driver café i Sumpan och som berättade att han tränar vid femtiden på morgnarna innan han drar till jobbet.

Efteråt blev det en spontan middag på Riche där hårfagre  frontfiguren Anders Timell hade dragit ihop ett underbart luciatåg från Adolf Fredriks musikskola. Mitt under kvällen så släcktes lokalen ned och in skred ett tjugotal välljudande ungdomar som satte stämningen perfekt.

Passar också på att tacka Anders här och nu för det complimentary champagneglaset som kom in mitt under middagen. Generöst!

Johan Petré med spänstige kungavännen Anders Lettström.
Patrick Hillberg (höger) skulle äta julbord efteråt på Reisen med sin kollega Philip.
Frugan Anna med exfotbollsproffset Abgar Barsom.
Radiomannen Thobias Thorwid har ett horn i sidan till sin kompis…
Tjusiga: Anders Pihlblad och Henrik Alsterdal.
Stämningsfullt och välljudande luciatåg på Riche!

Följ mig gärna på Instagram 

Glöggmys hos Niklas Svensson

Fick inbjudan till julglögg och inflyttningsfest för ganska länge sen av vännen och branschkollegan Niklas Svensson, politisk skjutjärnsreporter på Expressen. I helgen var det dags. 16 liter vinglögg och ett mastigt buffébord med julplock var det man fick försöka hålla en sansad relation till.

Niklas och frugan Lisa har gjort ”resan” som många före dem; bosatt sig i vällingträsket Hammarby Sjöstad med småbarn för att sen sälja och köpa hus i Nacka. Ett underbart hus som kvällen till ära var ”Griswold”-pyntat med 1200 ledlampor. Effektfullt, juligt och fint!

Fick många ”lycka till!” och klappar på axeln och råd i mitt nya liv som egen företagare. Smarta råd och infallsvinklar som jag definitivt kommer att ha nytta av.

Självklart var det många vi kände på plats, som härliga Anders Pihlblad och Henrik Alsterdal. Den förstnämnde är gudfar till värdparets son Valje. Hasse Aro dök upp med familjen och honom sprang jag på när vi båda skulle köpa gran på Blomsterlandet i Nacka dan efter…

Det är en liten värld.

Värdparet: Niklas och frugan Lisa von Garrelts.
Anders Pihlblad med blue steel i blicken. Maken heter Henrik.
Camilla Runberg och Anna Schaller satte färg på festen.
Jag med min vän Jocke Hemlin och hans Anna Schaller.
Selfie-time! Niklas och entreprenören Joachim Grundin.
Hasse Aro med sin Anna och sonen Lorentz.
Sprang på Hasse dan efter när vi var på granjakt!
TV4:s Johan Maceus med familj när de skulle hasta hemåt.
Anna Herdenstam mötte Henrik Alsterdal och oss när hon kom och vi skulle gå.

Följ mig gärna på Instagram 

Sköna söndag med familjen

I lördags var det glöggfest på eftermiddagen och middag med grannarna på kvällen. Vi kom hem från glöggen en kvart innan gästerna skulle komma, men de skulle ta med sig maten så hjärtinfarkten uteblev.

Trevlig kväll som kändes i huvudet i söndags. Men inget inte lite mys med familjen och en löprunda kunde råda bot på.

Vi har ju Annas hund Elizabeth Taylor på deltid med hennes ex och likaså är jag varannan-vecka-pappa och när detta infaller samtidigt så är det underbart att se hur min dotter Vanessa har gjort Taylor, som hon kallas, till sin. Nu har tjatet om en hund på heltid börjat, men jag stretar emot…

Söndagar är också akrobatikdagar för V. Hon går på det i en skola vid Eriksdalshallen på söder så jag brukar passa på att klämma in löprundan under hennes pass. Igår blev det en sväng längst Årstaviken. Blir sjukt tidseffektivt.

Sånt gillar en tidspessimist som jag…

 

Följ mig gärna på Instagram 

Kenny Solomons gjorde alla gäster renrakade

En av mina första kvällar som egen hamnade jag tack vare Alexander Erwik och Erwik Communication på Alcazar-Tess blivande make Kenny Solomons egenhändigt ihopsnickrade och väldigt snygga barbershop Rusty Rascals som ligger mitt på en av huvudgatorna i Hammarby Sjöstad. Ett fantastiskt hål i väggen som både erbjuder mat i form av jävligt goda smörgåsar, smarriga smoothies och helrenovering av kroppsbehåringen i ansiktet om man är fåfäng och vill unna sig lite lyx.

Öppningskvällen fick bland andra Sean Banan prova på att bli renrakad av ett proffs med riktig rakkniv.

Inga bananer kom för övrigt till skada under kvällen.

Själv minglade jag med gamla kollegor och frugan och det var en märklig känsla att stå på egna ben. Men egentligen är det ju inte så annorlunda, bara en skön känsla att rå över sig själv.

Känner starkt för Kenny som byggt allt från grunden med egna händer, jagat loppisfynd för att hålla ned kostnaden och jobbat så hårt att Gry Forssell skulle blivit utbränd.

Lycka till, mate!

Neonkstäverna har han fyndat på loppis.
Sean Banan var kaxig innan rakningen.
Inte lika kaxig…
Kenny Solomons, hans blivande fru Tess Merkel och yours truly.
Alexander Catalan från Erwik Communication, som arrangerade eventet, hade kvällens sötaste accessoar.
”Welcome to Rusty Rascals!”.
”Jag vore ingenting utan Tess”. Kenny talade från hjärtat.

 

Följ mig gärna på Instagram