Min kärlekshistoria med George Michael

Min kärleksrelation började sommaren 1983.
Den villkorslösa till George Michael.

Han fick mig på fall med den dansanta ”Young Guns (have som fun)”, en låt som blev soundtracket till min första sturm-und-drang-resa till Kreta. Efter det var vi oskiljaktiga.

Det har varit 33 år av berg-och-dalbanekaraktär. Med tanke på att han gett ut endast fyra (4) studioalbum som soloartist så har han frestat på mitt tålamod. Efter solodebuten som kom 1988 i form av ”Faith” släpptes nästa ganska snabbt för att vara George. ”Listen Without Prejudice” kom 1991, men då hade han blivit sur på sitt skivbolag Sony på grund av sitt ”slavkontrakt” och vägrade vara med på omslaget. Ett hårt slag för marknadsföringen eftersom hans blotta uppenbarelse var sensationell. Han vägrade dessutom figurera i sina egna videos vilket ironiskt nog resulterade i den makalöst snygga och banbrytande ”Freedom 90” där dåtidens största fotomodeller som Linda Evangelista och Cindy Crawford mimade till låten i minimalt med kläder.

Tjafset med Sony gjorde att jag fick vänta till 1996 innan den något pretentiösa, men fantastiska skivan ”Older” kom, mycket tack vare giganterna David Geffen och Steven Spielberg som via sitt bolag Dreamworks ”löste ut” George från sitt kontrakt.

En sak som skavde var att jag då inte hade sett honom live. Han turnerade lika sparsamt som han gav ut musik. Han hade spelat i Stockholm 1988 med Wham, men då missade jag honom. Det dröjde till 2006 innan jag fick chansen. Han skulle spela i Globen den 22 oktober, men ett dilemma, minst sagt, var att min dotter var planerad att födas den 23:e. Nu löstes det galant genom att hon valde att anlända via kejsarsnitt den 15:e så konserten var räddad liksom mitt dåvarande förhållande. I alla fall just då, men det är en annan historia…

Min kärlek tar sig bland annat uttryck i att jag fortfarande köper cd-skivor. Men endast George Michaels. Det släpps då och då omsorgsfullt utgjorda jubileumsutgåvor. ”Faith” gavs ut i en superdeluxe-version som gick på långt över tusenlappen och nu i dagarna skulle ”Listen Without Prejudice” anlänt, men sköts upp på grund av den dokumentär om honom som ska släppas i mars 2017. Allt köps, inspekteras och ställs sen in i ett skåp.

En sak som fortfarande grämer mig är hur nära jag var att få träffa honom personligen. I samband med att George släppte sin sista skiva ”Patience” 2004, hade han vänt andra kinden till och gick nu med på att marknadsföra sitt alster. Skivbolaget i Sverige annonserade ut en ”meet and greet” med stjärnan i London och jag deltog självfallet i tävlingen. Men ironiskt nog vann min tjejkompis Gabriella och hon valde att ta med sig sin lika George-tokiga syster Carola så ingen skugga ska falla över hennes val. Men som tröst tog hon med sig en kopia av ”Patience” som jag fick signerad…

Vad är då bäst med honom, för att upprepa en fråga jag ofta får?

Talangen.

Den makalösa och oförståeliga. HUR kan man sjunga så vackert, skriva så fantastisk musik, ha en sådan integritet och sätta ett sådant avtryck i musikhistorien med endast fyra skivor, Wham-eran undantagen.

När GM annonserade att ha skulle dra sig undan från rampljuset i början av 90-talet i samband med ”Listen Without Prejudice” ruttnade till och med ikonen Frank Sinatra som läst om ”eländet” i en artikel i LA Times. Han skrev ett brev till då 27-årige George där han läste lusen av sångaren som tyckte att han skulle använda sin talang och vara tacksam.

Jag hade inte kunnat sagt det bättre själv.

Nu är båda döda och dödsbeskedet på juldagens sena kväll var en chock. Jag tycker generellt att alla ”R.I.P.” som flödar i sociala medier så fort en känd person avlider är tveksamma försök att få egna sympati-”likes”, men nu blev jag rejält tagen och timmarna efter kvällstidningarnas Breaking news-flashar tillbringades med ett glas vin, frun och en grundlig genomgång av hans unika musik.

George, you have been loved.

/Hasse

2009 kom jag ut som George Michael-fantast i Svenska Dagbladets bilaga Min Helg.
Som sagt: Fantast.

Vill ni följa mig på Instagram så blir jag jätteglad…

Ett svar på “Min kärlekshistoria med George Michael”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.